NSU History
English version here

NSU- 130 år på några minuter.

Det hela började faktiskt inte i Neckarsulm utan i Riedlingen an der Donau. 1873 startade två unga mekaniker vid namn Heinrich Stoll och Christian Schmidt en "Mekanisk verkstad för framställning av stickmaskiner". Ganska snart fann man en lämpligare lokal i Neckarsulm och man antog namnet NSU från första bokstäverna i namnen på floderna Neckar och SUlm.

Stickmaskinerna sålde bra men i omvärlden blev cykeln ett modernt fenomen och detta tog man fasta på hos NSU och man blev "Neckarsulmer Fahrradwerke". Cyklarna blev också de omtyckta och utvecklingen gick snabbt från höghjuling till kullagerförsedda cyklar av "modernt" snitt.

Från Cykel var inte steget långt till motor-cykel och redan 1901 stod den första MC:n färdig. Den hade en motor på 1,5 hkr, importerad från Zedel i Schweiz.

1904

Neckarsulmer Fahrzeugwerke 1910

1903 började man med egen motorproduktion och redan 1904 fanns hela sex olika modeller att välja på. NSU var tidigt medvetna om att motor- tävlingar hade en positiv effekt både för utveckling och försäljningsframgångar. Många blev segrarna och rekorden.

Trodde någon  att V- twin var ett nytt påfund? Icke, 1905 fanns en mkt populär 3 hkr version och 1909 en V-twin på nästan 1000cc!

Vid sidan om den framgångsrika motorcykeltillverkningen började bilproduktionen. 1905 presenterades den första och bara ett par år senare fanns en rad olika motoralternativ på en spännvidd från 1300cc till nästan 4 liter. Man tillverkade snart även droskor och mindre lastbilar. 

Första världskriget stoppade utvecklingen och NSU bidrog med både bilar och motorcyklar till militärmakten. Åren 1923-27 tävlade man med bilar också, och NSU vann flera Grand Prix. En av tävlingsbilarna, 6/26 från 1926, ses här intill.

NSU 6/26 1926

1923, NSU aluminiumbil

Kanske trodde du också att Audi A8 var första aluminiumbilen? Sällan, redan 1923 byggde NSU en aluminium kaross till sin 8/24

Efter ekonomiska svårigheter såldes 1928, som ett led i åtstramningen, biltilverkningen till FIAT. Detta strax efter att man infört löpande bandet i produktionen. FIAT förband sig att bygga NSU bilar till 1932.

1933 byggde NSU åter en bil - "bubblan"! För Ferdinand Porsche byggde NSU tre prototyper "Typ32" varav en ännu finns bevarad.

 

1931 motoriserade ännu en gång NSU cykeln och presenterade sin "knallert": Motosulm. 1936  blev ännu ett honnörsår för NSU. Då tog man över Adam Opels cykelproduktion och detta år presenterades också försäljningssucceerna, lättviktarna, Quick och Pony.

Sedan kom Andra Världskriget och NSU fick för andra gången ingå i en krigsindustri. För militären producerades bl a Motorcykeln 250ZDB och Kettenkrad. Den senare ett halvbandsfordon med motor från Opel Olympia.

Fabriken i Neckarsulm förstördes delvis i en bombräd bara några veckor före krigsslutet. Fabriken användes efteråt som reparationsverkstad för de allierades fordon. Ur spillrorna byggde man dock 1945 98 st Quick som sin första efterkrigsproduktion.

Massor med 98cc Quick på väg till Göteborg o Sverige!

Våran egen Alice Babs på en NSU Lambretta. Fotot är scannat från "NSU Revue" nr 10, från september 1952.

1948 Fyllde NSU 75 år och man presenterade Fox, 4 takt och 100cc. Den blev marknadsförd med slogan: Fixe Fahrer Fahren Fox , i en kampanj av sällan skådat slag. Utvecklingen gick snabbt framåt och man började licenstillverka scootern Lambretta

Quick forsatte vara populär och Konsul I och II , 350 resp 500cc, som i princip byggde på förkrigsteknik, sattes i produktion för att försöka konkurrera med bl a BMW och Zündapp. De försvann igen 1953 och då kom Max, 4- takt och 250cc, som genast fick beröm för att vara en kvalitets- MC och mycket körbar. 

 

Senare 1953 kom också 50cc mopeden, Quickly  som väl knappast behöver någon närmare presentation. Närmare en miljon tillverkades!

På 50-talet skördade NSU stora framgångar på tävlingsbanorna med sina motorcyklar och flera hastighetsrekord slogs, några står sig faktisk än idag. 1955 Upphöde licensen från Lambretta på scootrar och NSU.s konstruktörer beslöt bygga en egen, Prima D, 147cc som presenterades 1956

Denna utvecklades fort och snart presenterades både 150cc Prima III och 175cc PrimaV (Fünfstern). En fyrtakts scooter med Max- teknik, kallad Maxima, var produktionsklar i början på 60-talet men projektet skrotades då försäljningssiffrorna för scootrar dalade.

 

NSU primaD

Tidig Bertone Sport Prinz

Under femtiotalet blev tankarna på biltillverkning åter aktualiserade. Det första utkastet hette Max kabine och var en trehjulig skapelse.Vid produktionsstarten 1957 hade den lyckligtvis fått fyra hjul och kallades Prinz I & II. Den hade en "dubbel" maxmotor på 598cc och 20 hkr. 

Redan då var samarbetet med Dr Felix Wankel inlett och man experimenterade med wankelmotorer. 1959 presenterades Bertone- ritade Sport Prinz en liten fräck coupé som till en början byggdes i Turin. Motorn från Prinz skrämdes upp till 30 hkr och denna motor fick också Prinz III som var en uppiffad Prinz II. Cyklarna tillverkades dessutom parallellt vid denna tidpunkt.

 

1960 byggde NSU den första Wankel- motorn som kunde provas i bil och i september 1963 presenterades så Wankel Spider, en liten öppen Sport Prinz om man så vill, på Frankfurtmässan. Den kom att byggas i ca 2.400 ex fram till 1967 och var en källa till mycket problem. Bl a var inte tätningarna i den enskiviga rotationsmotorn färdigutvecklade och dessutom var ägarna för gas- glada, den slutade ju aldrig varva!

1963 introducerades också "mini- Corvairen", Prinz4. Den hade samma motor som de små Prinzarna, ca 600cc och 30hkr. Tillverkningen pågick ända till slutet för NSU, 1973. Under något år var Prinz4 faktiskt mesta importbil i Italien

 

Så liten at den får plats i en dokumentportfölj, scannat från NSU tidningen "Welcome at NSU" tidigt 1960

1965 NSU TT 1085cc

1964 Presenterades Prinz1000. Den som vi svenskar känner som Prinz eller "tvålkoppen". Som namnet säger hade den en 1 liters motor, luftkyld, rak 4:a med överliggande kamaxel och 45 hkr. Med sina 700kg och utmärkta vägkänsla blev det en snabb bil som det tävlades mycket med. Den hängde med till 1973 nästan oförändrad. Några ännu sportigare varianter var TT som kom 1965, med 1085cc och 65 hkr, senare som 1200TT med 1177cc. TTS blev bara producerad i ca 2.400ex och mycket populär som tävlingsbil. Motorn var på 997cc och 70 hkr med dubbla Solex 40:or.

1964 tillverkades de sista scootrarna och 1965 avslutade man motorcykel- eran med lättviktaren Quick 50.

Lite längre näsa än lillebror 1000 hade Typ110 med tillverkningsstart 1966, den hade motor på 1085cc, samma som de första TT

Den blev limousinen i NSU- familjen. 110SC introducerades strax efter och blev den första NSU:n med 1200- motorn (1177cc) och 60hkr. Som 1967- års modell efterföljdes den av 1200 som följdaktligen var på 1177cc, dock reducerad till 55hkr. NSU 1200 hängde tillsammans med Prinz4 och 1000 med till 1973.

 

1967 1200C

1968 Ro 80

NSU Ro80 avtäcketes i Frankfurt på hösten 1967. Det var en revolutionerande bil i en helt ny storleksklass för NSU. Den hade en tvåskivig Wankel på nästan 1 liter och 115 hkr. Det var en modern, strömlinjeformad bil med en design som nästan står sig än idag. Dessvärre blev det problem med motorerna även här, och utvecklingsarbetet kostade på.

1968 sattes det definitivt punkt för 2- hjuls fabrikationen och de sista Quickly mopederna lämnade bandet.

 

Under tiden utvecklade även NSU modell K70, en modern familjebil i klassen under Ro80 och för en gångs skull med en vattenkyld motor. Motorn påminde om 1000- 1200 motorerna men var på 1600cc och inte tvärställd. Bara 23 st prototyper hann tillverkas under namnet NSU. Redan under Frankfurtmässan 1969 blev den namnändrad. Den tillverkades sedan under namnet VW K70 till 1975, och kanske var det bara tack vare motorpressens lovord som den överhuvudtaget togs i produktion. Under påtryckningar från en av ägarna, en stor tysk bank, såldes NSU till VW/Audi koncernen 1969. Wankelbilarna hade, enkelt uttryckt, kostat för mycket.

NSU K70, bilden från Auto Motor und Sport mars 1969, rubriken till artikeln lyder: K70, bilen som inte kommer!

1980 Fabriken i Neckarsulm, där tillverkas nu Audi A6 & A8

Mycket av utvecklingsarbetet på Wankelmotorn utfördes hos NSU i Neckarsulm.  Ro80 producerades ända till 1977 i totalt ca 33.000 ex, dessvärre utan att några av de rön man gjorde under utvecklingen infördes i produktionen  Man valde att mer eller mindre döda Wankel- projektet.

NSU.s tekniker spriddes inom VW/Audi , men en del av dem jobbade med den nya generationens bilar, d v s Golf, Passat m fl. Den första blev Audi 50, som mer eller mindre efterträdde de små NSU:arna, 1973 Den bar en hel del NSU prägel percis som Passat, som enligt legenden, sägs ha varit långt framskriden på ritborden hos NSU redan innan VW tog över. 

1973 blev på så sätt ett dystert 100- års jubileum för NSU!

1984 försvann slutligen NSU som namn inom VW/Audi koncernen.

Men än idag har Audi- Werke i Neckarsulm, där man tillverkar Audi A2, A6 och A8, adress: NSU- strasse! Och 1998 höll Audi 125- års kalas för NSU, och som bekant gör man ju en bil som heter TT. Audi har nu insett värdet av sin bakgrund och nu är NSU- GmbH bildat, en underavdelning till Audi Traditions GmbH.

Dessvärre är numera den gamla fina ingången, och utställningshallen vid hörnet NSU- Strasse och Felix Wankle- Strasse riven!!

Mina egna funderingar som slutord:

Vad hade kunnat varit idag om man hade tagit dagens värderingar tillbaka till tiden för VW/Audis övertagande? Att tvåhjuls- produktionen togs bort var nog bara klokt. Även om t ex BMW klarat att nischa in sina MC så hade det troligtvis varit en för stor spridning av produkter att forsätta göra MC och mopeder.

Men hade idag varit då, hade man nog knappast tagit bort ett så välkänt varumärke som NSU. Istället hade man nog försökt placera tekniskt avancearde och sportiga bilar under namnet NSU. Exemelvis Audi TT och Audi A8.

Ro80:n hade troligtvis också fått den utveckling och modernisering den förtjänade och framför allt hade man nog inte försökt sälja K70 som en Volkswagen. De som uppskattade K70.n som den fina och vettiga bil den faktiskt var, var nog inte så glada att åka i en "Folka". Och de gamla "bubbla"- kunderna kände definitivt inte igen sej i denna konstiga skapelse.